Harekrishna
HareKrishnarörelsens syn på livet och frälsningen
VAD ÄR VEDA (VETANDE)?
Svar: Rg Veda, Vajur veda, Sama veda, Athar veda, Maharabata (som innehåller Bhavadgita och Puranas).
DEN VEDISKA LITTERATURENS SYFTE
De vediska skrifterna är mycket omfångsrika. De innehåller mer än tusen hymner.
Den vediska litteraturens främsta syfte är att ge kunskap om hur man förverkligar sig och därmed också uppnår befrielse (moksha) från lidande. Trots att man kan mena att man upplever glädje innebär det materiella livet lidande.
I Bhagavadgita står det:” Alla planeter i den materiella världen, från den högsta till den lägsta, är platser där lidande, upprepad födelse, ålderdom, sjukdom och död, äger rum.”
Förutom detta lidande beskriver de vediska skrifterna ett annat lidande: lidande, som orsakas av ens egen kropp, lidande, som orsakas av andra levande varelser och lidande, som orsakas av naturens störningar t.ex. jordbävningar eller andra naturkatastrofer. Jorden kallas på sanskrit för dödens boning och den är en plats för lidande.
Meningen med människolivet är att sträva efter bestående lycka. Man har möjlighet att besegra döden genom att följa det vediska budskapet. Människan är den enda levande varelse, som har möjlighet till detta.
VEDAS URSPRUNG
Vedaskrifterna kommer från den Högste, Brahman, och är absoluta och tolkas utifrån sig själva. Den vedisk kunskapen fick Brahma i skapelsens gryning. I början förmedlades Veda muntligt.
DEN VEDISKA KUNSKAPSMETODEN
Människan är underkastad illusion, maya. Hon identifierar kroppen med självet. Man identifierar sig med nationalitet, familj och t.ex. religion.
Det första steget mot transcendentell kunskap är att inse att ens identitet är något annat än den temporära materiella kroppen.
Den vediska kunskapen är fullkomlig eftersom den förmedlas av högre auktoriteter. När en person lyssnar till en auktoritet blir han tillfreds och lycklig. Man får tillgång till kunskap, som annars är otillgänglig.
Om man lär sig av den som har fått fullkomlig kunskap, kan man bli av med allt lidande.
I Bhagavadgita kan man läsa: ”Försök lära dig sanningen genom att vända dig till en andlig mästare. Fråga honom i all ödmjukhet och tjäna honom. Den självförverkligade själen kan förläna kunskap till dig, ty han har sett sanningen”. I den vediska traditionen är endast en person som ”sett sanningen” en guru.
Karma är vanliga handlingar, de regler och lagar som gäller för människor.. Dessa handlingar kan leda till ett bra liv i den materiella världen, leda till de himmelska planeterna eller leda till en lägre kroppsform fyllt av lidande. Man kan bli född till djur eller få lida som människa.
I stället skall man sträva efter att utföra akarma, dvs. handlingar, som inte har några materiella resultat.
Grunden är Hare-Krishnamantrat:
Hare Krishna, Hare Krishna , Krishna Krishna, Hare Hare, Hare Rama, Hare Rama, Rama Rama, Hare, Hare.
Med ordet Hara (tilltalsform: Hare) vänder man sig till Herrens energi och med ordet Krishna vänder man sig till Herren själv.. Både Krishna och Rama betyder den högsta glädjen och Hara är Herrens högsta glädjeenergi. Reciterandet är det kraftfullaste sättet att återuppväcka vårt Krishnamedvetande. Människan är egentligen en Krishnamedveten Andesjäl, men på grund av kontakten med materien sedan urminnes tider, är själen förorenad av denna.
Människor har olika anlag och dessa kan användas i Krishnas tjänst. Man kan besöka templet, ge bidrag till templet, recitera Hare-Krishnamantrat t.ex. Att leva i ett tempel och utföra heltidstjänst för Krishna innebär att man blir mycket renad. När kroppen dör förflyttas medvetandet till en annan kropp beroende på vad vi önskar, tänker och känner. Om vi vill sova mycket kanske vi blir en björn, om vi vill äta mycket kan vi bli en gris osv. Alla får det öde de förtjänar.
Den som når andlig befrielse blir befriad från materiella begär och återvänder till Gudomen. I denna värld är man lycklig och lever för evigt. Målet är alltså att bli fri från banden till den materiella världen. En sådan person varken hatar eller älskar den materiella världen och kan befinna sig i den materiella världen utan att vara fäst vid den. Man handlar bara i enlighet med sin plikt. Detta är verklig befrielse.
Hare Krishna-rörelsen leds av Krishna, Gudomens högsta personlighet, och grundaren till rörelsen är A.C. Bhaktivedanta Swami Praphupada. Han respekteras som Gud men är inte Gud, eftersom han talar det Gud säger.
Allting tillhör Gud och alla är en del av Gud.
I Srimad-Bhagavatam kan man läsa hur gud skapade materien och hur halvguden Herren Brahma organiserade skapelsen .
De som känner till Guds lagar och följer dem kallas ”Hare Krishnas”.
Källa: Krishnas värld
UPPGIFTER
1. Vad är din åsikt om Hare Krishna-rörelsen ?
2. Gör en jämförelse mellan Hare Krishna-rörelsens och kristendomens syn på själen. Läs 1 Mos. 9:4 f., 3 Mos. 17:11, 5 Mos. 12:23, 1 Mos. 1:21 ff., 2: 7,3, 1 Mos. 34:3, Höga V. 1:7, Hes. 18:4, Job 12:10
3. Gör en jämförelse mellan Hare Krishna-rörelsens och kristendomens syn på materien. Läs 1 Mos.1