Religion och livsåskådning

Hem

Artiklar

Länkar

Bibeltexter

Jes.9:2-7

2. Det folk som vandrar i mörkret
skall se ett stort ljus;
ja, över dem som bo i dödsskuggans land
skall ett ljus skina klart.

3. Du skall göra folket talrikt,
du skall göra dess glädje stor;
inför dig skola de glädja sig,
såsom man glädes under skördetiden,
såsom man fröjdar sig,
när man utskiftar byte.

4. Ty du skall bryta sönder deras bördors ok
och deras skuldrors gissel
och deras plågares stav,
likasom i Midjans tid.

5. Och skon som krigaren bar i stridslarmet,
och manteln som sölades i blod,
allt sådant skall brännas upp
och förtäras av eld.

6. Ty ett barn varder oss fött,
en son bliver oss given,
och på hans skuldror
skall herradömet vila;
och hans namn skall vara:
Underbar i råd,
Väldig Gud,
Evig fader,
Fridsfurste.

7. Så skall herradömet varda stort
och friden utan ände
över Davids tron
och över hans rike;
så skall det befästas och stödjas
med rätt och rättfärdighet,
från nu och till evig tid.
HERREN Sebaots nitälskan
skall göra detta.

 

Jer.23:5-6

5. Se, dagar skola komma, säger HERREN,
då jag skall låta en rättfärdig telning
uppstå åt David.
Han skall regera såsom konung och hava framgång,
och han skall skaffa rätt
och rättfärdighet på jorden.
6. I hans dagar skall Juda varda frälst
och Israel bo i trygghet;
och detta skall vara det namn han skall få:
HERREN vår rättfärdighet.

Hes.34:23

23. Och jag skall låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och han skall föra dem i bet, nämligen min tjänare David; ja, han skall föra dem i bet, han skall vara deras herde.

Dan.7:13-14

13. Sedan fick jag, i min syn om natten, se huru en som liknade en människoson kom med himmelens skyar; och han nalkades den gamle och fördes fram inför honom. 14. Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och tungomål måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som icke skall tagas ifrån honom, och hans rike skall icke förstöras.

Joh.1:1-18

1I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2Detta var i begynnelsen hos Gud. 3Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till. 4I det var liv, och livet var människornas ljus. 5Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har icke fått makt därmed.

6En man uppträdde, sänd av Gud; hans namn var Johannes. 7Han kom såsom ett vittne, för att vittna om ljuset, på det att alla skulle komma till tro genom honom. 8Icke var han ljuset, men han skulle vittna om ljuset. 9Det sanna ljuset, det som lyser över alla människor, skulle nu komma i världen. 10I världen var han, och genom honom hade världen blivit till, men världen ville icke veta av honom. 11Han kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot honom. 12Men åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn; 13och de hava blivit födda, icke av blod, ej heller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud.

14Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, och vi sågo hans härlighet, vi sågo likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning. 15Johannes vittnar om honom, han ropar och säger: ”Det var om denne jag sade: ’Den som kommer efter mig, han är före mig; ty han var förr än jag.’” 16Av hans fullhet hava vi ju alla fått, ja, nåd utöver nåd; 17ty genom Moses blev lagen given, men nåden och sanningen hava kommit genom Jesus Kristus. 18Ingen har någonsin sett Gud; den enfödde Sonen, som är i Faderns sköte, han har kungjort vad Gud är.

Luk.4:16-30

16. Så kom han till Nasaret, där han var uppfödd. Och på sabbatsdagen gick han, såsom hans sed var, in i synagogan: och där stod han upp till att föreläsa. 17.Då räckte man åt honom profeten Esaias’ bok; och när han öppnade boken, fick han se det ställe där det stod skrivet:

20. Sedan lade han ihop boken och gav den tillbaka åt tjänaren och satte sig ned. Och alla som voro i synagogan hade sina ögon fästa på honom. 21. Då begynte han tala och sade till dem: ”I dag är detta skriftens ord fullbordat inför edra öron.” 22. Och de gåvo honom alla sitt vittnesbörd och förundrade sig över de nådens ord som utgingo från hans mun, och sade: ”Är då denne icke Josefs son?” 23. Då sade han till dem: ”Helt visst skolen I nu vända mot mig det ordet: ’Läkare, bota dig själv’ och säga: ’Sådana stora ting som vi hava hört vara gjorda i Kapernaum, sådana må du göra också här i din fädernestad.’” 24. Och han tillade: ”Sannerligen säger jag eder: Ingen profet bliver i sitt fädernesland väl mottagen. 25. Men jag säger eder, såsom sant är: I Israel funnos många änkor på Elias’ tid då himmelen var tillsluten i tre år och sex månader, och stor hungersnöd kom över hela landet — 26.och likväl blev Elias icke sänd till någon av dessa, utan allenast till en änka i Sarepta i Sidons land. 27. Och många spetälska funnos i Israel på profeten Elisas tid; och likväl blev ingen av dessa gjord ren, utan allenast Naiman från Syrien.” 28. När de som voro i synagogan hörde detta, uppfylldes de alla av vrede 29. och stodo upp och drevo honom ut ur staden och förde honom ända fram till branten av det berg som deras stad var byggd på, och ville störta honom därutför. 30. Men han gick sin väg mitt igenom hopen och vandrade vidare.

Joh.14:1-28

1”Edra hjärtan vare icke oroliga. Tron på Gud; tron ock på mig. 2I min Faders hus äro många boningar; om så icke voro, skulle jag nu säga eder att jag går bort för att bereda eder rum. 3Och om jag än går bort för att bereda eder rum, så skall jag dock komma igen och taga eder till mig; ty jag vill att där jag är, där skolen I ock vara. 4Och vägen som leder dit jag går, den veten I.” 5Tomas sade till honom: ”Herre, vi veta icke vart du går; huru kunna vi då veta vägen?” 6Jesus svarade honom: ”Jag är vägen och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig. 7Haden I känt mig, så haden I ock känt min Fader; nu kännen I honom och haven sett honom.” 8Filippus sade till honom: ”Herre, låt oss se Fadern, så hava vi nog.” 9Jesus svarade honom: ”Så lång tid har jag varit hos eder, och du har icke lärt känna mig, Filippus? Den som har sett mig, han har sett Fadern. Huru kan du då säga: ’Låt oss se Fadern’? 10Tror du icke att jag är i Fadern, och att Fadern är i mig? De ord jag talar till eder talar jag icke av mig själv. Och gärningarna, dem gör Fadern, som bor i mig; de äro hans verk. 11Tron mig; jag är i Fadern, och Fadern i mig. Varom icke, så tron för själva gärningarnas skull. 12Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tror på mig, han skall ock själv göra de gärningar som jag gör; och ännu större än dessa skall han göra. Ty jag går till Fadern, 13och vadhelst I bedjen om i mitt namn, det skall jag göra, på det att Fadern må bliva förhärligad i Sonen. 14Ja, om I bedjen om något i mitt namn, så skall jag göra det.

15Älsken I mig, så hållen I mina bud, 16och jag skall bedja Fadern, och han skall giva eder en annan Hjälpare, som för alltid skall vara hos eder: 17sanningens Ande, som världen icke kan taga emot, ty hon ser honom icke och känner honom icke. Men I kännen honom, ty han bor hos eder och skall vara i eder. 18Jag skall icke lämna eder faderlösa; jag skall komma till eder. 19Ännu en liten tid, och världen ser mig icke mer, men I sen mig. Ty jag lever; I skolen ock leva. 20På den dagen skolen I förstå att jag är i min Fader, och att I ären i mig, och att jag är i eder. 21Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig; och den som älskar mig, han skall bliva älskad av min Fader, och jag skall älska honom och jag skall uppenbara mig för honom.” 22Judas — icke han som kallades Iskariot — sade då till honom: ”Herre, varav kommer det att du tänker uppenbara dig för oss, men icke för världen?” 23Jesus svarade och sade till honom: ”Om någon älskar mig, så håller han mitt ord; och min Fader skall älska honom, och vi skola komma till honom och taga vår boning hos honom. 24Den som icke älskar mig, han håller icke mina ord; och likväl är det ord som I hören icke mitt, utan Faderns, som har sänt mig. 25Detta har jag talat till eder, medan jag ännu är kvar hos eder. 26Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära eder allt och påminna eder om allt vad jag har sagt eder. 27Frid lämnar jag efter mig åt eder, min frid giver jag eder; icke giver jag eder den såsom världen giver. Edra hjärtan vare icke oroliga eller försagda. 28I hörden att jag sade till eder: ’Jag går bort, men jag kommer åter till eder.’ Om I älskaden mig, så skullen I ju glädjas över att jag går bort till Fadern, ty Fadern är större än jag.

Apg.2:1-21

1När sedan pingstdagen var inne, voro de alla församlade med varandra. 2Då kom plötsligt från himmelen ett dån, såsom om en våldsam storm hade dragit fram; och det uppfyllde hela huset där de sutto. 3Och tungor såsom av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på dem, en på var av dem. 4Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra tungomål, efter som Anden ingav dem att tala.

5Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från allahanda folk under himmelen. 6Och när dånet hördes, församlade sig hela hopen, och en stor rörelse uppstod, ty var och en hörde sitt eget tungomål talas av dem. 7Och de uppfylldes av häpnad och förundran och sade: ”Äro de icke galiléer, alla dessa som här tala? 8Huru kommer det då till, att var och en av oss hör sitt eget modersmål talas? 9Vi må vara parter eller meder eller elamiter, vi må hava vårt hem i Mesopotamien eller Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller provinsen Asien, 10i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller i Libyens bygder, åt Cyrene till, eller vara hitflyttade främlingar från Rom, 11vi må vara judar eller proselyter, kretenser eller araber, alla höra vi dem på våra egna tungomål tala om Guds väldiga gärningar.” 12Så uppfylldes de alla av häpnad och visste icke vad de skulle tänka. Och de sade, den ene till den andre: ”Vad kan detta betyda?” 13Men somliga drevo gäck med dem och sade: ”De äro fulla av sött vin.”

14Då trädde Petrus fram, jämte de elva, och hov upp sin röst och talade till dem:

”I judiske män och I alla Jerusalems invånare, detta mån I veta, och lyssnen nu till mina ord: 15Det är icke så som I menen, att dessa äro druckna; det är ju blott tredje timmen på dagen. 16Nej, här uppfylles det som är sagt genom profeten Joel:

1 Mos.45:5

5Men varen nu icke bedrövade och grämen eder icke däröver att I haven sålt mig hit; ty för att bevara människors liv har Gud sänt mig hit före eder.

Ps.23:4

Ps.71:1-6

Rom 8:28,38-39

28Men vi veta att för dem som älska Gud samverkar allt till det bästa, för dem som äro kallade efter hans rådslut.

38Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andefurstar, varken något som nu är eller något som skall komma, 39varken någon makt i höjden eller någon makt i djupet, ej heller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

 

Upp.21:1-4

1Och jag såg en ny himmel och en ny jord; ty den förra himmelen och den förra jorden voro förgångna, och havet fanns icke mer. 2Och jag såg den heliga staden, ett nytt Jerusalem, komma ned från himmelen, från Gud, färdigsmyckad såsom en brud som är prydd för sin brudgum. 3Och jag hörde en stark röst från tronen säga: ”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk; ja, Gud själv skall vara hos dem 4och skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.”

Luk.5:18-26

18Då kommo några män dit med en lam man, som de buro på en säng; och de försökte komma in med honom för att lägga honom ned framför Jesus. > Matt 9:2 f. Mark 2:3 f. 19Men då de för folkets skull icke kunde finna något annat sätt att komma in med honom stego de upp på taket och släppte honom tillika med sängen ned genom tegelbeläggningen, mitt ibland dem, framför Jesus. 20När han såg deras tro, sade han: ”Min vän, dina synder äro dig förlåtna.” > Luk 7:48 f. 21Då begynte de skriftlärde och fariséerna tänka så: ”Vad är denne för en, som talar så hädiska ord? Vem kan förlåta synder utom Gud allena?” > Jes 43:25 22Men Jesus förnam deras tankar och svarade och sade till dem: ”Vad är det I tänken i edra hjärtan? 23Vilket är lättare att säga: ’Dina synder äro dig förlåtna’ eller att säga: ’Stå upp och gå’? 24Men för att I skolen veta, att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, så säger jag dig” (och härmed vände han sig till den lame): ”Stå upp, tag din säng och gå hem.” 25Då stod han strax upp i deras åsyn och tog sängen, som han hade legat på, och gick hem, prisande Gud. 26Och de grepos alla av bestörtning och prisade Gud; och de sade, fulla av häpnad: ”Vi hava i dag sett förunderliga ting.”

 

Luk.8:22-25

22En dag steg han med sina lärjungar i en båt och sade till dem: ”Låt oss fara över sjön till andra sidan.” Och de lade ut. 23Och medan de seglade fram, somnade han. Men en stormvind for ned över sjön, och deras båt begynte fyllas med vatten, så att de voro i fara. 24Då gingo de fram och väckte upp honom och sade: ”Mästare, Mästare, vi förgås.” När han så hade vaknat, näpste han vinden och vattnets vågor, och de stillades, och det blev lugnt. 25Därefter sade han till dem: ”Var är eder tro?” Men de hade blivit häpna och förundrade sig och sade till varandra: ”Vem är då denne? Han befaller ju både vindarna och vattnet, och de lyda honom.”

 

 

Luk.8:41-56

41Då kom där en man, vid namn Jairus, som var föreståndare för synagogan. Denne föll ned för Jesu fötter och bad honom att han skulle komma till hans hus; 42ty han hade ett enda barn, en dotter, vid pass tolv år gammal, som låg för döden. Men under det att han var på väg dit, trängde folket hårt på honom. 43Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år och icke hade kunnat botas av någon. 44Hon närmade sig honom bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel, och strax stannade hennes blodgång 45Men Jesus frågade: ”Vem var det som rörde vid mig?” Då alla nekade till att hava gjort det, sade Petrus: ”Mästare, hela folkhopen trycker och tränger dig ju.” 46Men Jesus sade: ”Det var någon som rörde vid mig; ty jag kände att kraft gick ut ifrån mig.” 47Då nu kvinnan såg att hon icke hade blivit obemärkt, kom hon fram bävande och föll ned för honom och omtalade inför allt folket varför hon hade rört vid honom, och huru hon strax hade blivit frisk. 48Då sade han till henne: ”Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid.”

49Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus och sade: ”Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak.” 50Men när Jesus hörde detta, sade han till honom: ”Frukta icke; tro allenast, så får hon liv igen.” 51Och när han hade kommit fram till hans hus, tillstadde han ingen att gå med ditin, utom Petrus och Johannes och Jakob och därtill flickans fader och moder. 52Och alla gräto och jämrade sig över henne. Men han sade: ”Gråten icke; hon är icke död, hon sover.” 53Då hånlogo de åt honom, ty de visste ju att hon var död. 54Men han tog henne vid handen och sade med hög röst: ”Flicka, stå upp.” 55Då kom hennes ande igen, och hon stod strax upp. Och han tillsade att man skulle giva henne något att äta. 56Och hennes föräldrar blevo uppfyllda av häpnad; men han förbjöd dem att för någon omtala vad som hade skett.

Luk.17:12-19

12När han var på väg in i en by kom tio spetälska emot honom. De stannade på avstånd 13och ropade: ”Jesus, mästare, förbarma dig över oss!” 14Då sade han till dem: ”Gå och visa upp er för prästerna!” Och medan de var på väg dit blev de rena. 15En av dem vände tillbaka när han såg att han hade blivit frisk. Med hög röst prisade han Gud 16och kastade sig till marken vid Jesu fötter och tackade honom. Han var samarier. 17Jesus frågade: ”Blev inte alla tio rena? Var är de nio andra? 18Är det bara den här främlingen som har vänt tillbaka för att ge Gud ära?” 19Och han sade till mannen: ”Stig upp och gå. Din tro har hjälpt dig.”

Luk.19:1-10

1Och han kom in i Jeriko och gick fram genom staden. 2Där fanns en man, vid namn Sackeus, som var förman för publikanerna och en rik man. 3Denne ville gärna veta vem som var Jesus och ville se honom, men han kunde det icke för folkets skull, ty han var liten till växten. 4Då skyndade han i förväg och steg upp i ett mullbärsfikonträd för att få se honom, ty han skulle komma den vägen fram. 5När Jesus nu kom till det stället, såg han upp och sade till honom: ”Sackeus, skynda dig ned, ty i dag måste jag gästa i ditt hus.” 6Och han skyndade sig ned och tog emot honom med glädje. 7Men alla som sågo det knorrade och sade: ”Han har gått in för att gästa hos en syndare.” 8Men Sackeus trädde fram och sade till Herren: ”Herre, hälften av mina ägodelar giver jag nu åt de fattiga; och om jag har utkrävt för mycket av någon, så giver jag fyradubbelt igen. 9Och Jesus sade om honom: ”I dag har frälsning vederfarits detta hus, eftersom också han är en Abrahams son. 10Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.”

Joh.11:25-26

25Jesus svarade till henne: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör; 26och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?”

Joh.14:16-21

16och jag skall bedja Fadern, och han skall giva eder en annan Hjälpare, som för alltid skall vara hos eder: 17sanningens Ande, som världen icke kan taga emot, ty hon ser honom icke och känner honom icke. Men I kännen honom, ty han bor hos eder och skall vara i eder. 18Jag skall icke lämna eder faderlösa; jag skall komma till eder. 19Ännu en liten tid, och världen ser mig icke mer, men I sen mig. Ty jag lever; I skolen ock leva. 20På den dagen skolen I förstå att jag är i min Fader, och att I ären i mig, och att jag är i eder. 21Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig; och den som älskar mig, han skall bliva älskad av min Fader, och jag skall älska honom och jag skall uppenbara mig för honom.”

Apg.2:1-24

1När sedan pingstdagen var inne, voro de alla församlade med varandra. 2Då kom plötsligt från himmelen ett dån, såsom om en våldsam storm hade dragit fram; och det uppfyllde hela huset där de sutto. 3Och tungor såsom av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på dem, en på var av dem. 4Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra tungomål, efter som Anden ingav dem att tala.

5Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från allahanda folk under himmelen. 6Och när dånet hördes, församlade sig hela hopen, och en stor rörelse uppstod, ty var och en hörde sitt eget tungomål talas av dem. 7Och de uppfylldes av häpnad och förundran och sade: ”Äro de icke galiléer, alla dessa som här tala? 8Huru kommer det då till, att var och en av oss hör sitt eget modersmål talas? 9Vi må vara parter eller meder eller elamiter, vi må hava vårt hem i Mesopotamien eller Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller provinsen Asien, 10i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller i Libyens bygder, åt Cyrene till, eller vara hitflyttade främlingar från Rom, 11vi må vara judar eller proselyter, kretenser eller araber, alla höra vi dem på våra egna tungomål tala om Guds väldiga gärningar.” 12Så uppfylldes de alla av häpnad och visste icke vad de skulle tänka. Och de sade, den ene till den andre: ”Vad kan detta betyda?” 13Men somliga drevo gäck med dem och sade: ”De äro fulla av sött vin.”

14Då trädde Petrus fram, jämte de elva, och hov upp sin röst och talade till dem:

”I judiske män och I alla Jerusalems invånare, detta mån I veta, och lyssnen nu till mina ord: 15Det är icke så som I menen, att dessa äro druckna; det är ju blott tredje timmen på dagen. 16Nej, här uppfylles det som är sagt genom profeten Joel:

22I män av Israel, hören dessa ord: Jesus från Nasaret, en man som inför eder fick vittnesbörd av Gud genom kraftgärningar och under och tecken, vilka Gud genom honom gjorde bland eder, såsom I själva veten, 23denne som blev given i edert våld, enligt vad Gud i sitt rådslut och sin försyn hade bestämt, honom haven I genom män som icke veta av lagen låtit fastnagla vid korset och döda. 24Men Gud gjorde en ände på dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det icke var möjligt att han skulle kunna behållas av döden.

Apg.2:36-47

36 Så må nu hela Israels hus veta och vara förvissat om att denne Jesus som I haven korsfäst, honom har Gud gjort både till Herre och till Messias.”

37 När de hörde detta, kände de ett styng i hjärtat. Och de sade till Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad skola vi göra?” 38Petrus svarade dem: ”Gören bättring, och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen I såsom gåva undfå den helige Ande. 39Ty eder gäller löftet och edra barn, jämväl alla dem som äro i fjärran, så många som Herren, vår Gud, kallar.”

40 Också med många andra ord bad och förmanade han dem, i det han sade: ”Låten frälsa eder från detta vrånga släkte.” 41De som då togo emot hans ort läto döpa sig; och så ökades församlingen på den dagen med vid pass tre tusen personer. 42Och dessa höllo fast vid apostlarnas undervisning och brödragemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.

43 Och fruktan kom över var och en; och många under och tecken gjordes genom apostlarna. 44Men alla de som trodde höllo sig tillsammans och hade allting gemensamt; 45de sålde sina jordagods och vad de eljest ägde och delade med sig därav åt alla, eftersom var och en behövde. 46Och ständigt, var dag, voro de endräktigt tillsammans i helgedomen; och hemma i husen bröto de bröd och åto med fröjd och i hjärtats enfald, och lovade Gud. 47Och allt folket vad dem väl bevåget. Och Herren ökade församlingen, dag efter dag, med dem som läto sig frälsas.

 

Joh.15:26

26 Dock, när Hjälparen kommer, som jag skall sända eder ifrån Fadern, sanningens Ande, som utgår ifrån Fadern, då skall han vittna om mig.

Gal.5:22-23

22 Andens frukt åter är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet, 23saktmod, återhållsamhet. Mot sådant är icke lagen.

Luk.20:27-38

27 Därefter trädde några sadducéer fram och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom 28 och sade: ”Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder som är gift, men dör barnlös, så skall han taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma åt sin broder. 29Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog barnlös. 30Då tog den andre i ordningen henne 31och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att någon av dem lämnade barn efter sig. 32Slutligen dog ock hustrun. 33Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru.” 34Jesus svarade dem: ”Med den nuvarande tidsålderns barn är det så, att män taga sig hustrur, och hustrur givas åt män; 35men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken män tag sig hustrur, eller hustrur givas män. 36De kunna ju ej heller mer dö ty de äro lika änglarna och äro, Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen. 37Men att de döda uppstå, det har ock Moses, på det ställe där det talas om törnbusken, givit till känna, när han kallar Herren ’Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud’; 38Och han är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom leva alla.”

Joh.17:3

3Och detta är evigt liv, att de känna dig, den enda sanne Guden, och den du har sänt, Jesus Kristus.

Joh.11:25-26

25Rättfärdige Fader, världen har icke lärt känna dig, men jag känner dig, och dessa hava förstått att du har sänt mig. 26Och jag har kungjort för dem ditt namn och skall kungöra det, på det att den kärlek, som du har älskat mig med, må vara i dem, och jag i dem.”

Joh.20:24-31

24Men Tomas, en av de tolv, han som kallades Didymus, var icke med dem, när Jesus kom. 25Då nu de andra lärjungarna sade till honom att de hade sett Herren, svarade han dem: ”Om jag icke ser hålen efter spikarna i hans händer och sticker mitt finger i hålen efter spikarna och sticker min hand i hans sida, så kan jag icke tro det.”

26Åtta dagar därefter voro hans lärjungar åter därinne, och Tomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna voro stängda, och stod mitt ibland de, och sade: ”Frid vare med eder!” 27Sedan sade han till Tomas: ”Räck hit dit finger, se här äro mina händer; och räck hit din hand, och stick den i min sida. Och tvivla icke, utan tro.” 28Tomas svarade och sade till honom: ”Min Herre och min Gud!” 29Jesus sade till honom: ”Eftersom du har sett mig, tror du? Saliga äro de som icke se och dock tro.”

30Ännu många andra tecken, som icke äro uppskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. 31Men dessa hava blivit uppskrivna, för att I skolen tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att I genom tron skolen hava liv i hans namn.

1Kor.15:14

14Men om Kristus icke har uppstått, då är ju vår predikan fåfäng, då är ock eder tro fåfäng;

1Kor.35-40

35Nu torde någon fråga: ”På vad sätt uppstå då de döda, och med hurudan kropp skola de träda fram?” 36Du oförståndige! Det frö du sår, det får ju icke liv, om det icke först har dött. 37Och när du sår, då är det du sår icke den växt som en gång skall komma upp, utan ett naket korn, kanhända ett vetekorn, kanhända något annat. 38Men Gud giver det en kropp, en sådan som han vill, och åt vart frö dess särskilda kropp. 39Icke allt kött är av samma slag, utan människors har sin art, boskapsdjurs kött en annan art, fåglars kött åter en annan, fiskars återigen en annan. 40Så finnas ock både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas härlighet är av ett slag, de jordiska kropparnas av ett annat slag.

1Kor.47-54

47Den första människan var av jorden och jordisk, den andra människan är av himmelen. 48Sådan som den jordiska var, sådana äro ock de jordiska; och sådan som den himmelska är, sådana äro ock de himmelska. 49Och såsom vi hava burit den jordiskas gestalt, så skola vi ock bära den himmelskas gestalt.

50Mina bröder, vad jag nu vill säga är detta, att kött och blod icke kunna få Guds rike till arvedel; ej heller får förgängligheten oförgängligheten till arvedel. 51Se, jag säger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, men alla skola vi bliva förvandlade, 52och det i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda, och de döda skola uppstå till oförgänglighet, och då skola vi bliva förvandlade. 53Ty detta förgängliga måste ikläda sig oförgänglighet, och detta dödliga ikläda sig odödlighet. 54Men när detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet, och detta dödliga har iklätt sig odödlighet, då skall det ord fullbordas, som står skrivet: ”Döden är uppslukad och seger vunnen.”

Rom.12:4-21

4Ty såsom vi i en och samma kropp hava många lemmar, men alla lemmarna icke hava samma förrättning, 5så utgöra ock vi, fastän många, en enda kropp i Kristus, men var för sig äro vi lemmar, varandra till tjänst. 6Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro; 7har någon fått en tjänst, så akte han på tjänsten; är någon satt till lärare, så akte han på sitt lärarkall; 8är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje.

9Eder kärlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hållen fast vid det goda. 10Älsken varandra av hjärtat i broderlig kärlek; söken överträffa varandra i inbördes hedersbevisning. 11Varen icke tröga, där det gäller nit; varen brinnande i anden, tjänen Herren. 12Varen glada i hoppet, tåliga i bedrövelsen, uthålliga i bönen. 13Tagen del i de heligas behov. Varen angelägna om att bevisa gästvänlighet. 14Välsignen dem som förfölja eder; välsignen, och förbannen icke. 15Glädjens med dem som äro glada, gråten med dem som gråta. 16Varen ens till sinnes med varandra. Haven icke edert sinne vänt till vad högt är, utan hållen eder till det som är ringa. Hållen icke eder själva för kloka. 17Vedergällen ingen med ont för ont. Vinnläggen eder om vad gott är inför var man. 18Hållen frid med alla människor, om möjligt är, och så mycket som på eder beror. 19Hämnens icke eder själva, mina älskade, utan lämnen rum för vredesdomen; ty det är skrivet: ”Min är hämnden, jag skall vedergälla det, säger Herren.”

21Låt dig icke övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda.

1Kor.13

Kärlekens lov

13 1Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal. 2Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet. 3Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn.

4Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke. 5Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull. 6Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen. 7Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.

8Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall försvinna. 9Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett styckverk; 10men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk. 11När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var. 12Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.

13Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken.

Rom.3:20-31

20ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt inför honom. Vad som kommer genom lagen är kännedom om synden.

21Men nu har, utan lag, en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittna om, 22en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla dem som tro. Ty här är ingen åtskillnad. 23Alla hava ju syndat och äro i saknad av härligheten från Gud; 24och de bliva rättfärdiggjorda utan förskyllan, av hans nåd, genom förlossningen i Kristus Jesus, 25honom som Gud har ställt fram såsom ett försoningsmedel genom tro, i hans blod. Så ville Gud — då han i sin skonsamhet hade haft fördrag med de synder som förut hade blivit begångna — nu visa att han dock var rättfärdig. 26Ja, så ville han i den tid som nu är lämna beviset för att han är rättfärdig. Härigenom skulle han både själv befinnas vara rättfärdig och göra den rättfärdig, som låter det bero på tro på Jesus.

27Huru bliver det då med vår berömmelse? Den är utestängd. Genom vilken lag? Månne genom en gärningarnas lag? Nej, genom en trons lag. 28Vi hålla nämligen före att människan bliver rättfärdig genom tro, utan laggärningar. 29Eller är Gud allenast judarnas Gud? Är han icke ock hedningarnas? Jo, förvisso också hedningarnas, 30så visst som Gud är en, han som skall göra de omskurna rättfärdiga av tro, så ock de oomskurna genom tron.

31Göra vi då vad lag är om intet genom tron? Bort det! Vi göra tvärtom lag gällande.

Rom.7:14-25

14Vi veta ju att lagen är andlig, men jag är av köttslig natur, såld till träl under synden. 15Ty jag kan icke fatta att jag handlar såsom jag gör; jag gör ju icke vad jag vill, men vad jag hatar, det gör jag. 16Om jag nu gör det som jag icke vill, så giver jag mitt bifall åt lagen och vidgår att den är god. 17Så är det nu icke mer jag som gör sådant, utan synden, som bor i mig. 18Ty jag vet att i mig, det är i mitt kött, bor icke något gott; viljan är väl tillstädes hos mig, men att göra det goda förmår jag icke. 19Ja, det goda som jag vill gör jag icke; men det onda som jag icke vill, det gör jag. 20Om jag alltså gör vad jag icke vill, så är det icke mer jag som gör det, utan synden, som bor i mig.

21Så finner jag nu hos mig, som har viljan att göra det goda, den lagen, att det onda fastmer är tillstädes hos mig. 22Ty efter min invärtes människa har jag min lust i Guds lag; 23men i mina lemmar ser jag en annan lag, en som ligger i strid med den lag som är i min håg, en som gör mig till fånge under syndens lag, som är i mina lemmar. 24Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? — 25Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre!

Alltså tjänar jag, sådan jag är i mig själv, visserligen med min håg Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.

Apg.15:1-21

1Men från Judeen kommo några män ditned och lärde bröderna så: ”Om I icke låten omskära eder, såsom Moses har stadgat, så kunnen I icke bliva frälsta.”

2 Då uppstod söndring, och Paulus och Barnabas kommo i ett ganska skarpt ordskifte med dem. Det bestämdes därför, att Paulus och Barnabas och några andra av dem skulle, för denna tvistefrågas skull, fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem.

3 Och församlingen utrustade dem för resan, och de foro genom Fenicien och Samarien och förtäljde utförligt om hedningarnas omvändelse och gjorde därmed alla bröderna stor glädje.

4 När de sedan kommo fram till Jerusalem, mottogos de av församlingen och av apostlarna och de äldste och omtalade huru stora ting Gud hade gjort med dem.

5 Men några ifrån fariséernas parti, vilka hade kommit till tro, stodo upp och sade att man borde omskära dem och bjuda dem att hålla Moses’ lag.

6 Då trädde apostlarna och de äldste tillsammans för att överlägga om denna sak.

7 Och sedan man länge hade förhandlat därom, stod Petrus upp och sade till dem:

”Mina bröder, I veten själva att Gud, för lång tid sedan, bland eder utvalde mig att vara den genom vilkens mun hedningarna skulle få höra evangelii ord och komma till tro.

8 Och Gud, som känner allas hjärtan, gav dem sitt vittnesbörd, därigenom att han lät dem, likaväl som oss, undfå den helige Ande.

9 Och han gjorde ingen åtskillnad mellan oss och dem, i det att han genom tron renade deras hjärtan.

10 Varför fresten I då nu Gud, genom att på lärjungarnas hals vilja lägga ett ok som varken våra fäder eller vi hava förmått bära?

11 Vi tro ju fastmer att det är genom Herren Jesu nåd som vi bliva frälsta, vi likaväl som de.”

12 Då teg hela menigheten, och man hörde på Barnabas och Paulus, som förtäljde om huru stora tecken och under Gud genom dem hade gjort bland hedningarna.

13 När de hade slutat att tala, tog Jakob till orda och sade:

”Mina bröder, hören mig.

14 Simeon har förtäljt huru Gud först så skickade, att han bland hedningarna fick ett folk som kunde kallas efter hans namn.

15 Därmed stämmer ock överens vad profeterna hava talat; ty så är skrivet:

16 Därefter skall jag komma tillbaka och åter bygga upp Davids förfallna hydda; ja, dess ruiner skall jag bygga upp och så upprätta den igen,

17 för att ock övriga människor skola söka Herren, alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn. Så säger Herren, han som skall göra detta, alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn.

18 såsom han ock har vetat det förut av evighet.’

19 Därför är min mening att man icke bör betunga sådana som hava varit hedningar, men omvänt sig till Gud, 20utan allenast skriva till dem att de skola avhålla sig från avgudastyggelser och från otukt och från köttet av förkvävda djur och från blod. 21Ty Moses har av ålder sina förkunnare i alla städer, då han ju var sabbat föreläses i synagogorna.”

Yvonne Fogelander-Sjöstrand
YD Science & Arts
Knapegårdsvägen 1
439 93 Onsala
yd at ydsa.se