Den Heliga Birgitta

Birgitta var dotter till en av Sveriges högst uppsatta män. Hon blev mor till åtta barn och var också tidvis hovdam hos kung Magnus Eriksson och drottning Blanka. Hon företog pilgrimsresor till olika vallfartsorter i Europa. Hon hade redan i unga år haft visioner då hon sett Kristus och jungfru Maria. Efter makens död kom uppenbarelserna tätare, och för att få påvens godkännande av planerna på ett kloster i Vadstena kom hon till Rom år 1350. Denna stad var då svårt härjad av en jordbävning och diger­dö­den. Här stannade hon livet ut. Hennes klosterregel hade stadsfästs, och hen­nes kvarlevor kom att föras till Vadstena.

Birgittas uppenbarelser är av blandad karaktär. De innehåller böner, lyrik, rent politiska budskap och skakande syner.

http://www.birgittaskloster.se/

UR BIRGITTAS HIMMELSKA UPPENBARELSER

När den heliga Birgitta några dagar efter sin mans död bekymrade sig över sin ställning, kringgöt henne Herrens Ande och upptände henne. Hänryckt i Anden såg hon ett ljust moln, och ur molnet hörde hon en röst, som sade till henne: ”Jag är din Gud, som vill tala med dig.” Hon blev förskräckt och fruktade, att det kunde vara ett bländverk av fienden. Men så hörde hon igen: ”Frukta icke, ty jag är allas skapare och inte någon bedragare. Du skall veta, att jag icke talar endast för din skull utan för alla kristnas frälsnings skull. Hör alltså vad jag talar! Du skall vara min brud och mitt språkrör, och du skall höra och se andliga ting och himmelska hemligheter, och min ande skall förbliva hos dig ända till döden. Tro alltså fast, den, som blev född av den rena jungfrun, led och dog för alla själars frälsning, uppstod från de döda och uppsteg till himmelen, det är just jag som nu med min ande talar till dig.”
I julnatten greps Kristi brud av en så stor underbar hjärtats jubelfröjd, att hon knappt kunde behärska sig av glädje, och i samma stund kände hon en tydligt förnimbar och sällsam sprittning i hjärtat, som om där vore ett levande barn, vilket rörde sig fram och tillbaka. Denna sprittning varade en lång stund, och hon yppade den för sin andelige fader och några av sina andliga vänner, i det hon fruktade, att det kunde vara ett djävulens bedrägeri. Dessa övertygade sig om att det var sant genom att se och känna, och de förundrade sig mycket. På juldagen uppenbarade sig Guds moder under högmässan och sade till bruden: ”Dotter, du undrar över den sprittning, som du känner i hjärtat. Vet, att det inte är något djävulens bedrägeri utan uttrycker en likhet med den sällhet, som jag kände, och den barmhärtighet, som vederfors mig. Ty liksom du icke kunde begripa, hur en sådan hjärtats jubelfröjd och sprittning kunde komma så plötsligt, så var min sons ankomst i mitt sköte sällsam och plötslig. Ty när jag sagt mitt ja till ängeln, som bebådade mig Guds Sons avlelse, kände jag genast något sällsamt och levande i mig. Och när han föddes av mig till min outsägliga jubelfröjd, då framgick han med sällsam snabbhet ur min stängda jungfruliga kved. Därför,  o dotter, må du icke frukta att det kan vara ett bedrägeri utan glädja dig, ty den sprittning, som du känner, är ett tecken på min sons ankomst i ditt hjärta. Och liksom min son givit dig namnet sin nya brud, så kallar jag dig nu min sonhustru. Ty liksom fadern och modern, när de åldras och vilja vila, lägga bördan på sonhustrun och säga henne vad som skall göras i huset, så vilja Gud och jag, som nu hava åldrats i människornas hjärtan och kallnat i deras kärlek, genom dig kungöra vår vilja för våra vänner och för världen. Men denna sprittning i ditt hjärta skall förbliva hos dig och ökas allteftersom ditt hjärta förmår tillgodogöra sig den.”  

  

HURU GUD DIKTERADE KLOSTERREGELN FÖR BIRGITTA

Gud, alla tings skapare, kungjorde för mig, ovärdiga människa, alla denna regelns ord på ett så underbart sätt och på så kort tid, att jag ej kan fullt förklara det för någon människa. Ej heller är det möjligt för någon människa att förstå det annat än i kroppslig bild, huru på en så ytterst kort tid så många ord kunna framföras eller uppfattas. Därför må man veta, att det var på samma sätt, som om en mängd olika slags dyrbara ting varit i ett kärl och som om dessa alla på en gång blivit utstjälpta ur kärlet och i samma ögonblick varseblevs av någon som såg det, vart och ett särskilt för sig, och samma ting förblevo så länge inför honom, att han kunde plocka upp vart och ett för sig i sitt sköte.

På samma sätt var det, då Jesus Kristus visade sig för mig och upplät sin välsignade mun och började tala. Då genast, på en ytterst kort tid, kommo alla denna regelns artiklar för mig med alla de ord, som stå däri, icke såsom skrivna i något brev, men på vilket sätt det skedde, det vet han ensam, från vilken de på ett så underbart sätt hördes och genom vilkens underbara kraft de blevo begripna, så att vart och ett kunde skiljas från de andra av mitt sinne. Jag förblev också så lång tid i min uppenbarelse, att jag samlade alltsammans i mitt minnes sköte med Kristi nåds tillhjälp.
Och efter denna syn uppfylldes mitt hjärta av så mycken värme och innerlig glädje, att det ej kunde bliva fullare, om jag skulle bliva vid liv, utan hade det då brustit av glädje. Och i flera dagar var mitt hjärta såsom en bubbla överfull av luft, ända till dess att jag hade uppenbarat och uppräknat alla denna regelns artiklar och de ord, som stå däri, för en renlevnadsman och Guds vän, vilkas också sammanskrev allt detta. Och då detta var fullständigt skrivet, då kände jag mitt hjärta och min kropp småningom komma i sitt naturliga tillstånd igen. Lov och ära vare Gud allsmäktig!
(Ur Birgittas uppenbarelser)

BUDSKAP GENOM BIRGITTA AV VADSTENA

Maria talar: ”Jag vill nu tala något om den påve, som heter Urban. På grund av min förbön fick han den Helige Andes ingivelse, att han genom Italien borde begiva sig till Rom, till intet annat ändamål än att göra rättvisa och barmhärtighet, styrka den katolska tron, säkerställa freden och sålunda förnya den heliga Kyrkan. Liksom en moder för sin son till det ställe där det behagar henne, i det hon visar honom sina bröst, så har jag med min förbön och den Helige Andes gärning fört påve Urban från Avignon till Rom, utan någon som helst kroppslig fara. Men vad har han gjort emot mig? Han vänder nu ryggen mot mig och icke ansiktet och ämnar vika bort från mig, och därtill eggar honom den onde anden med sitt svek. Ty han ledes vid gudligt arbete och älskar sin kroppsliga bekvämlighet. Vidare lockar djävulen honom med världslig njutning, ty hans hemland är honom övermåttan åtråvärt, efter världsliga människors sed. Dessutom förledes han av köttsliga vänners råd, vilka mera akta på hans tycken och vilja än Guds heder och vilja och hans egen själs förkovran och frälsning. Om det nu går så, att han återvänder till det land, där han blev utvald till påve, så skall han snart nog få ett slag eller en kindpust, så att hans tänder gnissla eller slås ut. Hans syn skall bli skum och mörk, och lemmarna i hela hans kropp skola skälva. Den Helige Andes glöd skall inom kort svalna hos honom och vika hädan; bönerna av alla Guds vänner, som beslutat bedja för honom med tårar och rop, skola förtröttas, hjärtana skola kallna i kärleken till honom, och han skall nödgas avlägga räkenskap inför Gud angående två ting: för det första för det som han företagit sig på den påvliga tronen, för det andra för det som han underlåtit att göra av allt det, som han kunnat göra till Guds heder i sitt höga majestät.”
(Ur Ett budskap till Urban V, 1370)

 

FRÅGOR

1a. Vilken ställning och uppgift ansåg sig Birgitta ha fått?  
1b. Av vem får Birgitta sin uppgift?
1c. I vilken situation får hon sin uppgift (kallelse)?

2. Vad är din åsikt om Birgittas uppenbarelser?