Svenska kyrkan
Svenska kyrkan är sedan år 2000 inte längre en statskyrka utan ett eget trossamfund. Nu utser kyrkan själv sina biskopar och ärkebiskop. Tidigare utsågs de av staten. Den som är medlem i kyrkan betalar en kyrkoavgift, den som inte är medlem betalar en begravningsavgift eftersom Svenska kyrkan administrerar och svarar för gravplatser åt landets befolkning, vilken religion eller kyrka man än tillhör. Avgiften till kyrkan tas ut via skattsedeln. Avgiften är nu mellan en och två kronor per intjänad hundralapp.
Den som är döpt i Svenska kyrkan är medlem. Om man betalar medlemsavgift kan man också vara med i avvaktan på dop (vilket man i princip kan vara hela livet). Det kostar inget att döpa sig. Kyrkan är öppen för gudstjänster för alla, även för icke medlemmar. Den som vill gå ur Svenska kyrkan meddelar detta till pastorsexpeditionen.
STIFT
Svenska kyrkan är indelad i 13 stift. Stiften har namn efter den stad där domkyrkan ligger och där också biskopen bor. Kyrkan är indelad i 170 kontrakt. Kontraktsprosten ansvarar för ett kontrakt. I ett kontrakt ingår flera pastorat. Ett pastorat är kyrkoherdens arbetsomräde. I ett pastorat finns en eller flera församlingar. Svenska kyrkan är indelad i ungefär 2500 församlingar. Svenska kyrkans hemsida: www.svenskakyrkan.se
HISTORISK BAKGRUND
KRISTENDOMEN I ROMARRIKET
I början av 300-talet blev kristendomen en tillåten religion i romarriket. År 380 blev den den enda tillåtna religionen. Den siste kejsare, som härskade över hela romarriket, dog år 395. Därefter delades riket i två självständiga stater, Östrom och Västrom. De Västromerska kejsarna var i allmänhet svaga och kraftlösa, och den verkliga makten låg i händerna på överbefälhavarna för hären, som till största delen bestod av germanska legotrupper. Germanska trupper avsatte den siste västromerska kejsaren år 476. Östrom, med Konstantinopel som huvudstad, bestod fram till år 1453, då den siste kejsaren föll i kampen mot turkarna.
ROMS BISKOPAR BLIR PÅVAR
Sedan det romerska imperiet krossats stegrades Roms andliga betydelse. När inte längre kejsaren fanns i Rom blev påven auktoriteten. I Konstantinopel kom inte påvens auktoritet att godkännas. Ett särskilt stånd, prästerskapet, hade uppkommit inom kyrkan. Inom detta uppstod en hierarki. Biskopen representerade kyrkan och alla kristna måste underordna sig hans ämbete. Den, som ställde sig utanför denna gemenskap, kunde inte vara kristen. Biskopen såg till att man höll sig till den rätta läran inom kyrkan. De grövsta synderna var just att avfalla från den rätta tron och att mörda och begå äktenskapsbrott. Genom en botinstitution bestämde biskopen om syndaren skulle få tillhöra kyrkan eller ej.
I boten ingick ånger bekännelse, bön, fasta och allmosor. Den politiska makten kom nu att decentraliseras, men kyrkans makt centraliserades. Biskopen i Rom, som varande den främste bland biskopar, hävdades redan från mitten av tvåhundratalet genom orden i Matteusevangeliet kap. 16: 18-19 där Jesus säger till Petrus : ”Du är Petrus och på denna klippa skall jag bygga min församling, och dödsrikets portar skall icke bliva henne övermäktiga.” Petrus ansågs vara Roms förste biskop, och därför blev Roms biskopar påvar.
Påve = fader. Påven blev Guds sons ställföreträdare, vicarius filii Dei. Denne hade makt att förlåta synder och pålägga eller upphäva bannlysning d.v.s. uteslutning ur kyrkans gemenskap. Från Roms sida hävdades också att man hade kristenhetens främsta gravar att vårda. Petrus och Paulus har enligt traditionen dött martyrdöden i Rom. Man brukar säga att Gregorius den Store (d. 604 ) grundlade påvemakten. Under dennes tid lades en stor del av den germanska världen under den katolska kyrkan. Här erkände man då påven som sitt andliga överhuvud.
KAMP MELLAN KYRKA OCH KEJSARE
Minnet av det romerska världsväldet levde länge kvar under medeltiden, och från omkring 1050 och i två hundra år framåt pågick en kamp mellan kejsare och påve om att få vara härskare över kristenheten. Kejsaren (den tyske kejsaren hade besittningar i Italien och hade låtit utropa sig till tysk-romersk kejsare) måste alltid räkna med att de vasaller han tillsatt ville öka sin makt på hans bekostnad. Biskopar och abbotar tillhörde kejsarens vasaller. Det var alltså viktigt för kejsaren att ha hand om utnämningen av dessa. Nu krävde påven, Gregorius VII att alla präster skulle tillsättas av kyrkan och han förbjöd kyrkans män att ta emot ämbeten av världsliga furstar. Han betonade att kejsaren måste vara påven underdånig eftersom denne var kyrkans överhuvud och då kyrkan stod över staten. Tyskland kom att uppge anspråken på kejsartiteln under senare delen av 1200-talet, då riket försvagats, och påven framstod som segrare. Under senmedeltiden fick de europeiska kungarna större makt genom en ökad penninghushållning, som medförde möjligheten att avlöna tjänstemännen istället för att ge dem förläningar. Kungarnas möjlighet att hävda sig gentemot på- ven ökade därmed.
KYRKAN SOM SKATTEINDRIVARE
Kyrkan hade rätt att kräva en särskild skatt, tionde, av folket, d.v.s. en tiondel av inkomsten av all jord, som inte tillhörde kyrkan. Vid medeltidens slut ägde kyrkan en tredjedel av all odlad jord i Europa. I synnerhet biskoparna kom att förfoga över stora områden, ofta givna som län av kungen. Rikedom vid denna tid bestod i jord. Skatter betalades in natura d.v.s. i form av spannmål, djur osv. Ersättning till tjänstemän och krigare utgick i form av ett län eller skattefrihet. Länet kunde utgöra inkomsterna från några gårdar eller t.ex. bestå av ett landområde. Läntagaren kallades vasall. Vasallen försäkrade med ed att han skulle bistå länsherren i krig och ha hand om rättskipning och förvaltning. Länsherren å sin sida lovade att skydda och hjälpa vasallen. Vasallens rätt till länet bekräftades genom t.ex. överlämnandet av en handske, en skriven handling, en lans eller en jordtorva. Kyrkans stormän hade samma uppgift som de världsliga vasallerna. Mycket mark hade donerats till kyrkan av enskilda personer för att prästerna skulle läsa mässor för avlidna anhöriga.
KRISTENDOMENS SEGER I NORDEN
Genom kristendomens seger i Norden upprättades en förbindelse till den västeuropeiska kulturvärlden. Länderna blev kyrkoprovinser indelade i stift med en ärkebiskop som överhuvud och biskopar som stiftschefer. Kyrkans män avskildes som ett särskilt stånd, som fick stort politiskt och ekonomiskt inflytande.
I Sverige döptes enligt traditionen Olov Skötkonung av en engelsk missionär vid namn Sigfrid i Husaby i Västergötland, troligen år 1008. Det var detta landskap som först blev kristnat och Skara blev sätet för en biskop. Sverige fick en egen ärkebiskop i Alvastramunken, engelsmannen Stefan år 1164. Sedan några år hade man också betalat skatt till Rom, den s.k. peterspenningen. Påvens och den romersk-katolska kyrkans
inflytande började ifrågasättas. Detta berodde bl.a. på kyrkans ekonomiska anspråk, påvestolens rikt flödande inkomster, och dess inblandning i politiken. Dessutom ifrågasatte man det påvliga enväldet, och menade istället att makten över kyrkan borde utövas av ett kyrkomöte. I Sverige ville Sten Sture d. y. öka sitt politiska inflytande och bryta kyrkans privilegierade ställning. Han kom då i konflikt med ärkebiskop Gustav Trolle.
Trolle stöddes av den danske kung Kristian II. Sverige belades med interdikt (bannlysning av ett land). I krigståget mot Sverige 1519 - 20 segrade kung Kristian och kröntes till kung i Stockholm.
Stureanhängarna förklarades skyldiga till kätterska handlingar och avrättades. Detta brukar kallas Stockholms blodbad. Överlevande motståndsmän, bland dem, Gustav Eriksson Vasa, lyckades förmå landet till uppror mottyrannen. Med hjälp av Lybeck, som fruktade Kristians handelspolitiska planer, kunde snart Gustav Vasa väljas till Sveriges kung.
LUTHER REFORMERAR KYRKAN
Luther (tysk präst, som reformerade den katolska kyrkan, 1483 - 1546) har genom tiderna blivit mycket olika bedömd. För katolikerna har han varit den person, som gjorde slut på kyrkans enhet. Men säkert är att Luther inte sökte egen ära och välgång. Han var modig och en stor författare och talare. Han ville inte att hans anhängare skulle uppkalla sig efter hans namn. Kyrkan skulle kallas evangelisk. Luthers aktion kom att leda till splittring inom kyrkan och till en period av religionskrig i Tyskland. I den efterföljande freden beslöts att fursten över ett landområde bestämde vilken religion som skulle vara tillåten. Detta kom att leda till att människor måste flytta beroende på religionstillhörighet. De furstar, som anslöt sig till Luthers lära, fick rätt att tillsätta de kyrkliga ämbetena och förfoga över den kyrkliga egendomen, vilket fick till följd att kloster lades ned och jorden drogs in till staten. I de lutherska länderna upphörde klosterlivet liksom helgon- och relikdyrkan, fastor och vallfärder. Kyrkan var en gemenskap, som alla hörde till, och där predikades evangelium om Guds nåd, och där firades gudstjänst.
REFORMATIONEN I SVERIGE
Reformationen i Sverige inleddes med att Gustav Vasa gjorde sig till herre över kyrkan istället för påven. Vid riksdagen i Västerås fastställdes att kungen för statens räkning skulle få använda den inkomst kyrkan hade från sina egendomar. Biskoparnas slott skulle också överlämnas till staten. Biskoparna, som tidigare varit furstar, blev nu vanliga ämbetsmän, helt beroende av kungen.
Luther hade givit kungen argumentet till indragningen: Kyrkan var detsamma som folket och följaktligen var kyrkans egendom folkets egendom.
Olaus Petri är den man, som först gjorde Luthers tankar kända i Sverige. Han började med att ge ut
Thet nyia testamentit på swenska, och i åtskilliga skrifter utvecklade han den lutherska lärans grundtankar. År 1541 utkom Gustav Vasas Bibel. På ett kyrkomöte i Uppsala, Uppsala möte, 1593 bestämdes att Sveriges kyrka skulle anta den Augsburgska trosbekännelsen, och därmed var kyrkan en luthersk kyrka. Den augsburgska bekännelsen lades fram på en riksdag i Augsburg av professor Filip Melanchton, och denna skrift är bekännelseskrift i alla evangelisk-lutherska kyrkor.
DE ENVÄLDIGA KUNGARNAS EPOK
1600-talet är de enväldiga kungarnas epok. Kungen ansågs vara Guds ställföreträdare på jorden. I andaktsböckerna inskärptes lydnaden mot kungen som ett gudomligt bud. I 1600-talets Sverige hade sockenprästerna en central plats. De höll uppsikt över församlingsbornas leverne, och personer, som förbrutit sig i ett eller annat avseende ställdes inför domkapitlet. Präst och klockare skulle lära barnen läsa bl.a. katekesen (en sammanställning av kristen tro med frågor och svar) och psalmboken.
Biskoparna var mäktiga män, som med domkapitlets hjälp så gott som enväldigt styrde sina stift. De kontrollerade att prästerna hade bibliska kunskaper, att de var ett föredöme för sina församlingsbor och att de ordentligt förde kyrkböcker.
RELIGIONSFRIHET UNDER UTVECKLING
Under 1800-talet flyttade reformerta trosbekännare in i Sverige. I folkbokföringen infördes att de inte tillhörde svenska kyrkan. Från 1860 fanns möjligheten att utträda ur den svenska lutherska kyrkan om inträde skedde i annat i riket tillåtet religionssamfund.
Eftersom de reformerta också hade möjlighet att bli svenska riksdagsmän än, så kunde ju inte den svenska riksdagen, som alltså delvis bestod av reformerta bekännare, fatta beslut i angelägenheter angående den lutherska kyrkan. Man avskaffade därför prästeståndet och införde ett kyrkomöte, som vid sidan om riksdagen hade hand om kyrkliga frågor. År 1860 bestämdes också att tionden nu skulle betalas i penningar i tället för in natura. Den personliga kontakt, som denna medeltida tradition hade inneburit mellan prästen och församlingsborna, upphörde därmed.
En utvidgad religionsfrihet fastställdes i lag 1951. Det är nu tillåtet att vara konfessionslös, d.v.s. att ej tillhöra något samfund.
FRÅGOR - UPPGIFTER
1. Vem får vara medlem i Svenska kyrkan?
2. Hur går man ur Svenska kyrkan?
3. a. Vad är ett stift? b. Vad är ett pastorat?
c. Hur många församlingar finns i Svenska kyrkan?
4. Hur uppstod påveämbetet?
5. Vad blev biskopens uppgift i kyrkan?
6. Varför började katolska kyrkans stora inflytande att ifrågasättas under medeltiden?
7. a. När blev Sverige kristet? b. Hur gick det till när Sverige övergick till Luthers lära?
c. Vilken roll spelade prästerna under 1600-talet?
d. Vad menas med en reformert bekännare?
8. Vilken betydelse har kyrkan för människor i dag?
9. Är du själv med i en kristen kyrka eller församling, och vad betyder detta i så fall för dig?
10. Kan man ha en tro på Gud utan att vara medlem i någon kyrka? Vilken betydelse kan församlingsgemenskapen ha?