En häxprocess
Anna i Holta

Redan under medeltiden blev häxprocesser vanliga på kontinenten. I Sverige pågick häxprocesser främst under Karl XI:s regering. I slutet av 1660-talet fick processerna en stark spridning, särskilt i Dalarna. För att få de anklagade att bekänna använde man sig av tortyr. Straffet blev oftast bränning på bål. Så småningom började man undersöka en del fall i landets olika delar, och detta ledde till att förföljelserna ebbade ut, och efter de första åren på 1700-talet förekom ej längre ”häxbränneri” i Sverige. Nedan ges ett exempel på hur anklagelser kunde uppkomma och vad som sedan blev följden.

År 1669 beordrade regeringen undersökningar av trolldomsväsendet i Bohuslän. Från en rannsakning i Marstrand meddelas följande.

DEN 8 JUNI

Samma dag inställde sig för rätten Söfren Muremäster som arbetar här på Cronans Fästning, vilken hade låtit uppstämma en kvinna Anna i Holta, boende här i staden, och gav klagan över henne, hur hon en afton när Söfren låg i sin säng, kom in i hans hus, gick fram till sängen och stack sin hand i hans barm och strök  neråt över hans bara liv och på hans hemliga lem, och skämtade något med honom. Bland annat sa hon att hon skulle ta snoppen ifrån honom. Sedan gick hon ut ur Söfrens stuga, och mötte så hans kvinna i dörren. Då sa Anna till henne:” Nu var jag inne och tog snoppen ifrån mannen din.” - ”Det skall du få Skam för”, sa Söfrens kvinna.
En stund efter det att Anna hade gått började det riva i Söfrens buk, som om den hade varit full med kattungar och genast miste han sin mandom. När han kände det steg han genast upp ur sängen och gick upp till Annas hus och bankade på dörren. Då frågade Anna, som var därinne, vem som bankade på hennes dörr. Söfren svarade: ”Det är jag, Söfren Muremäster.” Då öppnade hon för honom, och han sade till henne: ”Om du inte skaffar tillbaka det du tog ifrån mig, då skall du ha en Fanens färd, och jag skall låta lagfästa dig i morgon, så att du skall få en eld till lön.” Då svarade hon: ”Min Sören, jag tycker ni är underlig. Varför ljuger Ni så på mig. Jag har inte tagit något från er inte heller kan jag ta något från er.” Därefter gick han hem.
En stund därefter gick hans hustru upp till Anna och bad att hon skulle skaffa tillbaka det som hon tagit ifrån honom. På detta svarade Anna det samma som hon tidigare svarat Söfren. Men när klockan på natten hade slagit tolv, kom Anna i Holta själv ner till Söfrens hus och bankade på dörren. Då öppnade de för henne, och när hon kom in i stugan, frågade hon Söfren, varför han ville ljuga så på henne. Då svarade han: ”Jag ljuger inte, kom och känn på mig, så kan du se att det är sant.” Då tog hon åter på honom och ”strök  ned över hans penis”. Och genast blev han frisk och fick tillbaka sin mandom.
På detta svarade Anna i Holta att hon inte kunde neka till att hon hade rört vid Söfren på skämt.
Men hon nekade till att hon hade gjort det som Söfren anklagade henne för. Hon medgav att hon samma natt hade gått till Söfrens hus, men endast av den anledningen att han hade besökt henne.  Likaså sa hon att då hon rörde vid honom var det inget fel på honom, utan tvärtom.
Här efter blev Anna i Holta insatt i stadens fängelse för vidare förhör.

 

DEN 10 JUNI

Signe Larsdotter bekände, att för fjorton dagar sedan var Anna hos henne och ville låna jäst. Då hon ingen hade att låna henne, lovade Anna tre gånger att hon aldrig skulle göra gott. Och strax efter blev Signes dotter sjuk, och hon ligger nu som en metmask och vissnar bort.  Signe menade att Anna var vållande därtill.

DEN 21 JUNI

Anna i Holta blev nu från fängelset förd inför rätten . Här förnekade hon med stora eder att hon skulle vara skyldig till det hon anklagades för. Nu ställdes Anna i Holta inför kyrkoherden i staden, Lars Paschatium, för att han skulle få henne att bekänna något. Eftersom Anna i Holta svor och nekade till det som tillvitades henne beslöt rätten att Anna i Holta skulle av Mästermannen ”försökas på vattnet”, om hon där kunde utstå sitt prov.

DEN 22 JUNI

blev Anna i Holta kastad i vattnet tre gånger av bödeln, och kunde inte sjunka. Hon flöt som en svan.

DEN 4 JULI

som var en söndag, hade Satan påverkat Anna i Holta, att under högpredikan, ta livet av sig i fängelset genom hängning.

DEN 6 JULI

hölls rådstuga och det beslutades, att eftersom Anna i Holta tagit sitt liv och blivit överbevisad om att hennes gärningar var av trolldom, skulle hennes kropp skäras ned och föras bort för att brännas på bål, enligt Guds lag. 
I norra och mellersta Sverige hade trolldomsväsendet en annan karaktär. Här stod mest Blåkullafärderna och bortförandet av barn i centrum.

Häxjakten hade en fornnordisk förhistoria

MEDELTID. Kyrkans fördömande av häxeri samverkade med en djupt rotad folklig skräck för häxor, vilket ledde fram till 1600-talets masshysteri och avrättningar. Det visar Harvardprofessorn Stephen A Mitchell i sin nya bok.

FRÅGOR

1. Vilket straff fick en kvinna som dömdes för häxeri?
2. Vilken chans hade den som angivits för häxeri att undkomma?
3. Vad tror du?
a. Var häxbränneri ett sätt för staten att visa sin auktoritet (makt)?
eller
b. Visar häxbränneri på ett hat mot starka kvinnor?
eller
c. Har varje tid sitt eget sätt att förfölja vissa människor? (Barn har i vår tid kommit med anklagelser om sexualbrott, vilka senare visat sig vara falska. T.ex. i Sverige, Norge och USA. 

Se även Anklagelser om häxeri.