Anklagelser om häxeri.Text 28
Ur rannsakning i Trätte, Orust, 25.10 - 29.10 1669
25.10. Satan lovade Giertrud hon skulle få allt hon begärde, och han fick (gav) henne en liten grå dräng, som skulle tjäna och vara hos henne. Denne gråe kom oftast till henne om dagen, och om nätterna var han alltid hos henne. Han hette Lucifer eller Belsebubb. sade Giertrud, men när hon vidare tillfrågades sade hon namnet var gånget henne ur minnes. Man frågade Giertrud var samme djäwl låg, om han var i Stuvan hos henne eller annorstädes. Hon sade, att han låg hos henne i sängen. Och han umgicks med henne som en annan man, understundom två eller tre gånger om natten, dock icke var natt utan så var annan eller var tredje.
26.10. Oftare än om torsdagar och om påsketid höll Satan inga stora möten. Hon Giertrud sade sig emellertid endast ha bevistat tvenne. Förste gången nu i påsk ett år sedan på en äng vid Stenkyrka, och andre gången sist förlidne påsk uti Marstrands skans. Hon kom dit genom att hon först smorde sig med den smörjan som Satan hade givit henne i hornet, och red sedan skrevsle på den drängen Satan hade fått (givit) henne.
Ur rannsakning i Herrestad 31.1 1670
Efter övervägande av rätten samtycktes till att Elin ännu en gång med tvång till bekännelse hållas måtte. Varpå också skarprättaren blev inkallad och förmantes göra det med någon större skärpa eller allvar än förr var skett. Som ock blev efterkommet. Och han händerna på Elin uti handkloverna på ryggen låste och hon sedan med ett strik (rep) där uti under taket i huset upphissad blev. Och medan hon så hängde i armarne bakom ryggen, flitigt av prästerna förmanad till bekännelse. Men ville likväl ingen ting mer tillstå, och gav (jämrade) sig ej heller stort därvid. Utan omsider bad bödelen släppa sig neder, så ville hon giva honom en kyss.
Ur rannsakning i Tega Ytterby, 28.11 1670
Vidare bekände Elin att hon, sedan den tiden hon först lärde trolla, har varit trenne resor om året på Satans möte, nämligen Skärtorsdag och var Påskedag under tiden på Blåkullen.
(Här följer liksom litet vid sidan om den egentliga rättegången i protokollet denna förklaring: "Thenne Blåkullen ähr ett mycket högdt belägitt berg på en Hållme i Siöön, icke långdt ifrån fasta Landit och wedh pas 1 Mill Nordan för Marstran.")
Och under tiden på möte annorstädes än på Blåkullen. Men likväl mest i Marstrands skans. Dit hon på ett brödträ farit haver. När Elin tillspordes huru hon på detta trä kunde komma fort (komma fram), emedan det var ett dött ting, som sig själv intet röra kunde, sade hon, att den som hade gjort det åt henne, han kundo väl också laga så att hon där med kom fort. Så ofta hon skulle till möten, kom Satan själv efter henne och hade samma brödträ med sig.
Ur rannsakning i Qwistrumsbro 18.9 1671
Därnäst uppkallades Runnug. som då strax bekände, att Satan har så förbudit henne göra bekännelse om sina synder, att hon intet kunde komma därtill. Sedan sade hon att Satan kom till henne för pass 2 år sedan om natten efter hon hade lagt sig och sedan han hälsat henne lade han sig i sängen hos henne och drev sin otukt med henne. Där efter han ock fuller avlade ett foster med henne, men hurudant det var kunde hon icke veta, ty så snart det var fött kom det sin kos. Och som hon tror tog Satan det bort. Sedan har han och som oftast varit hos henne, bolat med henne och haft henne hit och dit med sig åt skogen och bergen.
Ur Kungl Maj:ts skrivelse till Göta hovrätt. l7.2 l670
Sedan finna vi med Eder skäligt att de allaredo skyldige dömde, icke lefvandes brännas, utan först halshuggas, och sedan låta dem å båle brännas. Vilket I låten vara till hörsam efterrättelse.