Solsången.Text 16
Allrahögste, allsmäktige, gode Herre, din är lovsången och äran och härligheten och din är all välsignelse, din allena tillkomma de ingen människa är värdig att ens nämna ditt namn.
Lovad vare du min Herre, med hela din skapelse: särskilt för Broder Sol,
som skänker oss dagen och ljuset. Vacker är han i sin väldiga glans.
Om dig, du Allrahögste, bär han vittnesbörd.
Lovad vare du, min Herre, för Syster Måne och Stjärnorna. På himmelen har du skapat dem lysande, tindrande och sköna.
Lovad vare du, min Herre, för Broder Vind och för luften och regnet och den klara himmelen, ja, för all väderlek, genom vilken du uppehåller din skapelse.
Lovad vare du, min Herre, för Syster Vatten. Mäkta nyttig är hon, ödmjuk, kostbar och kysk.
Lovad vare du, min Herre, för Broder Eld. genom vilken du upplyser natten åt oss. Skön är han, lekfull, mäktig och stark.
Lovad vare du, min Herre, för vår syster Moder Jord, som föder oss och bär oss och framalstrar allehanda frukter och färgrika blomster och örter.
Loven och prisen min Herre och tacken och tjänen honom i stor ödmjukhet.
Lovad vare du, min Herre, för dem som av kärlek till dig förlåta varandra och som tåligt bära sjukdom och lidanden. Saliga äro de när de så hålla ut i din frid.
Av dej, du Allrahögste, skola de mottaga livets krona.
Lovad vare du, min Herre, för vår syster, den lekamliga döden vilken ingen levande förmår undfly.
Ve dem som dö i dödssynd.
Saliga äro de som leva inneslutna i din allraheligaste vilja. Dem kan den andra döden inte skada. (Av Franciskus av Assisi)