René Descartes.Text 30
Jag ville icke längre söka någon annan vetenskap än den, som jag skulle kunna finna hos mig själv eller i världens stora bok, och därför använde jag återstoden av min ungdom på resor för att lära känna hov och krigsväsen, umgås med människor av olika tänkesätt och levnadsställning, samla erfarenheter av många slag, pröva mig själv i de lägen, vari jag av ödet försattes, och överhuvud betrakta allt, som kom i min väg, på ett sådant sätt, att jag kunde ha någon nytta därav. Ty jag hade alltid haft ett utomordentligt starkt begär att lära mig skilja mellan det sanna och det falska för att klart kunna bedöma mina handlingar och vandra trygg på livets väg. . . Och på detta sätt befriade jag mig småningom från mångahanda misstag, som fördunkla vårt naturliga ljus och göra oss mindre skickade att lyssna till förnuftet. Sedan jag använt några år på att på detta sätt studera i världens bok och med all flit samla erfarenheter, beslöt jag en dag att likaledesstudera migsjälv och uppbjuda alla mina själskrafter för att finna de vägar, som jag måste taga. Och detta lyckades mig nu, som jag tror, vida bättre än om jag aldrig avlägsnat mig från mitt fädernesland och mina böcker.
(Ur ett brev av René Descartes)