Avlat. Text 20
Avlatens innebörd, motivering, fastställelse
Vad är avlat? - - det är förlåtelse av den timliga pina, som man är skyldig att betala efter sann ånger och bikt - -- Denna pina fråntar dig avlaten - - (Geiler, d. I5l0)
När exempelvis påven ger l0 års avlat, efterlåtes för den som mottar avlaten så många goda botgärningar, som han under 10 år skulle göragenom pilgrimsvandring till helgonens platser, med fasta, med böner och andra pinsamma gärningar i denna tid för sina synder eller lida i skärselden. (Ur Sunma Johannis, 1400-talet)
Men några säger, att de (avlaterna) icke kan lösa från åläggande av det straff, som någon efter Guds dom förtjänar (lida) i skärselden, fastmer kan de bara befria från de förpliktelser, som prästen ålagt en botgörande, att underkasta sig straff - - - Detta synes icke riktigt. Närmast har Petrus uttryckligen fått sig tillförsäkrad rättigheten, att vad han löser på jorden blir löst i himmelen. En befrielse som sker inför kyrkans forum, har därigenom gällande kraft inför Guds forum --- Därför gäller satsen: eftergifterna gäller inför kyrkans forum och inför Guds forum för de straff, som återstår efter ånger och bikt och avlösning. Det som grundlägger deras möjlighet att ha verkan är den mystiska kroppens (kyrkans) enhet, i vilken många har gjort mer botgärningar, än de var skyldiga - - Talet av dessa förtjänster är så stort, att de överväger alla straff, som de nu levande måste genomgå. Särskilt kommer Kristi förtjänst i betraktande, vilken, oändlig som den är, överträffar sakramentens verkningskraft. Men helgonen, som har ett överflöd av gottgörande verk, har icke gjort sådana för dem som behöver befrielsen, utan i allmänhet för hela kyrkan (Kol 1: 24). Och på så sätt är de ovan nämnda förtjänsterna hela kyrkans gemensamma egendom. Men det som är allmän egendom tilldelas menighetens lemmar efter dens bedömning, som står i spetsen för menigheten. (Thomas)
Guds enfödde Son - - - "gick icke med bockars eller kalvars utan med sitt eget blod en gång för alla in i det heliga och vann en evig förlossning" (Hebr. 9:12) - - - Därigenom vann han alltså åt den stridande Kyrkan en så stor
skatt - - - att det på så sätt finns "en oändlig skatt" för människorna, genom vilken de, om de använder den, blir delaktiga av Guds vänskap" (Vish 7:14). - Denna skatt överlämnade han emellertid - - - genom den salige Petrus - - - och hans efterföljare - - - att fördela till de troende - - - än för en fullständig, än för en ofullständig förlåtelse av timliga straff -Till denna skatt erkännes den saliga Gudsmoderns och alla utvaldas - - förtjänster åstadkomma en tillökning - - (Ur Unigenitus Dei Filius, 1343)
Avlatens verkningskrets utvidgas
Med rätta kan man säga, att de som är i skärselden kan få lättnad genom förbön eller avbön, icke genom rättslig frisägelse - - - ( Alexander Halesius, 1200-talet)
Ville någon påstå, att Kristi ställföreträdare har dömande makt över dem i skärselden, torde man utan att synda knappast kunna allvarligt motsäga honom - - - (Bonaventura,1200-talet)
Och för att själarnas frälsning desto bättre må befordras den tid, då de är i större behov av andras understöd - - - medgiver vi och tillåter vi i mildhet (följande): Om några föräldrar, vänner eller andra på Kristus troende - - - för själarna i skärselden - - - under sagda decennium giver en viss penningsumma - - - för reparation av kyrkan i Saintes - - - vill vi, att fullkomlig förlåtelse (av straffet) i form av förbön skall gälla och hjälpa själarna i skärselden - - - som befrielse från straffen.--- (Ur Salvator noster. 1476)
Sedan vi blivit delaktiga av Kristi förtjänst, som även för oss uppfyllt lagen, och således nu, genom Kristi nåd, äga rättfärdighet och salighet, så äro vi därmed även frigjorda från lagen; icke så, som vore vi icke förbundna, att efter densamma oupphörligt inrätta vår levnad (varifrån Kristi välgärning icke frikallar oss: tvärtom förbinder den oss, att av tacksamhet desto mer vinnlägga oss om det goda), utan så, att lagen icke mer skall vara ett medel till vår salighet. eller, att vi icke behöver genom lagens hållande, som för oss är omöjligt, förvärva vår salighet, vilken vi undfå som en nådegåva, samt slutligen, att lagen icke mer kan fördöma oss för våra synder, emedan Kristus för dem gjort tillfyllest.
Emedan vi icke kunna ingå i Guds rike med vår gamla natur, vars syndiga fördärv utestänger oss ifrån densamma, så måste vi bliva andra människor,
så väl i Guds ögon och inför hans dom, som i oss själva. Detta sker i rättfärdiggörelsen, varuti Gud frikänner oss från synderna, och gör oss syndare i sin Son rättfärdiga; dock plägar även detta hänföras till nya födelsen, emedan Gud icke upptager andra till barn, än dem, vilka han förut i Kristus förlåtit synderna - - - vilket sker därigenom, att han hos oss skapar en alldeles ny art och natur, vilken kallas den nya människan eller anden.
I den nya födelsen stannar det icke vid tron allena, utan så snart denna, såsom första gnistan av det andliga livet, blivit upptänd, så verkar hos människan en alldeles ny himmelsk art, sinne och natur, som kallas Andan eller den nya människan som nu har lika mycket; sann håg, kärlek och lust till allt gott, och finner glädje i detsamma, som den gamla människan eller köttet hade begärelse till det onda. Denna nya art visar sig icke blott i någon viss själens förmögenhet, utan i hela människan och alla hennes krafter, och däruti består Guds belätes upprättelse. (Ur Salvator noster. 1476)
Avlatshandeln för Peterskyrkan vid 1550-talets början
Den första nåden som kan ernås består i fullkomlig förlåtelse för alla synder - - - Med syndernas förlåtelse blir också straffen upphävda, som människan måste umgälla i skärselden - - - Därvid måste beaktas, att var och en känner sann ånger i hjärtat och biktar - - att han sedan besöker 7 namngivna kyrkor och varje gång ber 5 Fader vår och 5 Ave Maria osv. Dessutom måste var och en efter stånd och villkor lägga en summa från 25 rhenska gulden till 1,5 gulden i avlatskistan. - Den andra nåden är ett biktbrev, som tillåter var och en att välja åt sig en lämplig biktfader - - - som en gång i livet och inför döden kan avlösa också från sådana synder, som påven förbehållit sig (att avlösa), som vidare är berättigad att i dödsstunden meddela fullständig avlat för alla överträdelser - - - Den tredje nåden innefattar andel i hela kyrkans alla skatter. Alla som betalar pengar till byggandet av Peterskyrkan i Rom och deras saligt avlidna föräldrar skall ha del i alla böner, förböner, allmosor, fastor, andakter, vallfärder. - Den fjärde nåden skänker själarna i skärselden fullkomlig förlåtelse för alla synder. Den utdelar påven ur kyrkans skatt på villkor att de levande lägger ett bidrag i kistan - - - Denna nåd skall avlatspredikanterna särskilt kraftigt anbefalla, emedan de avlidnas själar på det sättet bäst hjälpes och mycket pengar även samlas för Peterskyrkans byggnad. (Ur ärkebiskop Albrekts instruktion för avlatsförsäljarna)
Dominikanermunken Johannes Tetzel var en väldig agitator för den romerske påvens avlat. Under hela två år vistades han i Annaberg och vilseledde folket så mycket, att alla trodde det icke gåves någon annan väg för att vinna förlåtelse för synderna och det eviga livet än gottgörelse genom våra gärningar, vilken åter enligt hans ord icke vore möjlig. Blott en enda väg, sade han, förbleve ännu öppen: vi måste köpa oss denna gottgörelse för penningar av den romerske påven, måste köpa oss påvens avlat, vilken han benämnde förlåtelse för synderna och en säker ingång i det eviga livet.
(Fredrik Mykonius, samtida med Johann Tetzel, om dennes första uppträdande)
Lyssnen, Gud och S:t Petrus kallar eder. Tänk på edra egna själars frälsning och på edra käras som gått bort. Du präst, du riddare, du köpman, du jungfru, du husfar, du yngling, du gamling, träd nu in i din kyrka, som är S:t Petrus'! Träd fram inför korset, som rests framför dig och som anropar dig. Har du tänkt på att du befinner dig mitt i denna världens begärelser och frestelser och att du inte vet om du kan nå hamnen, inte med din dödliga kropp, men med din odödliga själ? Veten att alla som ångrar sig, bekänner och lägger sitt bidrag i kistan mottager fullständig förlåtelse för alla synder. Hören I inte edra föräldrars och andra avlidnas röster ropa till eder: "Förbarmen eder, förbarmen eder, ty vi utsättes för de värsta straff och plågor, från vilka ni kan frälsa oss med en liten allmosa - och ni vill det inte?" Öppna edra öron och hör hur fadern säger till sonen och modern till dottern: "Vi födde eder, vi närde och fostrade eder, ni ärvde vad vi ägde, och ni är ändå så grymma och hårda, att ni nu inte vill befria oss för så lite; lämnar ni oss verkligen kvar bland lågorna, vill ni verkligen fördröja vår utlovade härlighet?!"
Kom ihåg att ni kan lösa dem, ty
så snart din slant i kistan klingar
sig själen upp ur skärselden svingar
Vill ni då inte för en kvarts florin förvärva dessa avlatsbrev medelst vilka ni förmår föra en gudomlig och odödlig själ till paradiset?
(Ur Tetzels förkunnelse)